Sitter på seminarium: Män med makt, varför läser de inte? Det är en befogad fråga. Bland biblioteksbesökarna är majoriteten kvinnor numera, och det vojas högljutt om hur lite pojkarna läser.
Genom historien har män med makt vinnlagt sig om att läsa och bilda sig, påpekar Horace Engdahl som är en av de små prickarna framme på scenen. Nu är det inte så längre. Litteratur anses inte längre ge nåt "mervärde" åt gubbarna i styrelserummen. Man försöker ju skapa vinst åt aktieägarna, inte hänga med i höstens utgivning.
Vad händer med ett samhälle där makthavarna inte längre läser skönlitteratur, frågat sig panelen. Blir man kanske mindre empatisk, mindre tolerant? Eller utvecklar man samma egenskaper genom de managementkurser som ingår i utbildningen för folk inom businessbranschen? Joseph Goebbels var trots allt fil.dr. i tysk litteraturhistoria. Bildning är ingen garant för empati.
Många män med makt anser sig vara alltigenom rationella, hävdar Engdahl. Har man då svårare att se mellanskikten, de grå nyanserna, i sig själv och andra? Är det där skönlitteraturen kommer in, och dess förmåga att göra världen mindre svartvit?
Gubbarna på scen (Stefan Eklund, Horace Engdahl, Sven Hagströmer) läser i alla fall, säger dom. Läser andra gubbar. Voltaire, Rosseau, Werner Aspenström, Ovidius. Där skiljer de sig inte från typfallet. Kvinnor läser böcker, män läser böcker av manliga författare. I det här fallet tydligen gamla, dammiga författare dessutom. Gammalt kan vara hur fint som helst. Men det blir på nåt sätt lite unknare luft i seminariesalen när de medelålders männen på scen räknar upp sin favoritlitteratur.
För n:te gången på mässan efterlyses manliga läsande förebilder. Det tycks stå utom allt tvivel att pojkar inte tar intryck av kvinnliga förebilder. Är det kanske egentligen det större problemet här?
Det går hur som helst inte att smälla en bok i handen på folk och tro att deras personlighet ska förändras. Litteraturen gör oss inte goda, slår Engdahl fast, men den gör oss mindre tråkiga. Problemet är kanske att män med makt anser att tråkigheten är en del av deras auktoritet, tillägger han och river ner en skrattsalva.
Mina egna frågor kring ämnet förblir obesvarade seminariet igenom. Vad som händer med samhället när män inte läser, det kan man förstås fråga sig och formulera luddiga svar på. Jag hade i stället gärna hört en diskussion om vad som händer med litteraturen när män inte läser.
Om männen/makten inte läser, då blir läsandet något för kvinnorna/de maktlösa. Om de som sätter agendan tycker att litteratur är något oviktigt, då påverkar det litteraturens innehåll, spännvidden bland författare och läsare, kringbranscher som förlag och bokhandlar och bibliotek, tryckerier och pappersbranschen, recensenter och kulturjournalistik, nöjesmedia. Det har kulturella och ekonomiska konsekvenser långt utöver företagselitens eventuella (brist på) bildning.
Nå, jag fick i alla fall se Horace live. Om än på ungefär 300 meters avstånd.
